torsdag 16 juli 2015

Tiden gick - kände något inte stämde

Dagarna gick och allt kändes bra förutom att hon inte kunde tömma tarmen utan temp. 

Väldigt jobbigt blev det och till sist sökte jag akut den 30 Maj. Dom bad mig bara fortsätta med det jag gjorde för hennes tarmar inte var riktigt utvecklade än. 
Jag gjorde som dom sa och dagarna gick igen. 



Den  14 Juni var det dags igen denna gången med samma sak. hon sov inte skrek mycket och kämpade att få ut bajset. dom gav henne microlax och det kom ut. Så länge hon går upp i vikt och äter tycker dom allt är okej så vi fick vi åka hem igen.
Skulle ge henne microlax 1 gång i veckan och laktolos vid varje måltid.
Dom skulle också skicka iväg en remis till röntgen på magen för att se så inte det var någon missbildning eller någon sjukdom som låg bakom.
Gjorde som dom sa men hon fick bara mer och mer ont.
Fortsatte med tempen.



Den 27 Juni
Elias och Emili åkte på läger denna dagen så härligt för dom tänkte jag så får jag tid med Stefan och Michelle utan att ha dåligt samvete. Men dagen blev inte som den skulle.
Jag hade varit uppe i 2 dygn och var total utmattad. Michelle skrek och jag ville bara sova.
På kvällen efter många tömningar och temptagningar så åkte jag in igen nu räckte det.
Träffade en underbar läkare som la in Michelle och klassade mig som utmattad och att jag även fått en förlossnings deprition och behövde hjälp med detta.
Första natten fick jag order om att åka hem och låta Stefan ta över så jag lydde och åkte hem,
På söndagen blev vi skickade till Malmö för dom inte hade plats i Lund. samma där jag var där på dagen Stefan kom på kvällen och tog över.
på måndagen fick jag prata med en läkare och psykolg och fick remis till ADHD teamet i lund.
Vi låg inne tills på tisdagen sen fick vi åka hem då vi skulle                                                          till läkaren i lund på onsdagen.




Den 1 Juli
Kontrast röntgen på lille Michelle och pappa åkte till SM 5 dagar.
Röntgen gick bra men fick komma tillbaka dagen efter.
Efter röntgen skulle vi få besked om hur vi skulle göra framöver men det fick vi inte så jag och Mamma gick till akuten och fick prata med en överläkare som sa att dom misstänkte Hirschsprungs sjukdom. Och det är därför dom behövde röntgen.
Jag skulle fortsätta med temp tills jag fick träffa en läkare som sa annat.

Den 8 juli
Fick vi tid hos kirurgläkaren hon visste inte riktigt om det var Hirschsprung eller inte så hon ville att Michelle skulle göra en Sugbiopsi i tarmen ( dom suger ut celler för att kolla om nerverna i tarmen funkar eller är döda )
På fredagen var det dags för ingreppet. allt gick bra och än en gång var Pernilla osäker på om det är Hirschsprung som gör att hon inte kan bajsa.
Hon visade mig hur jag skulle tömma henne med vattenlavemang och kateter.
Detta funkade jätte bra men fortsatte med tempen.
Nu får vi se om det är Hirschprung eller inte vet inte vad jag hoppas på.
Bara vi får veta varför vår lille tös inte kan bajsa. 



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar